Korvas var ledig från dagis igår igen, för att gå på sitt livs andra teaterföreställning. Jag närde vissa förhoppningar om att hon undermedvetet skulle förstå att hon gärna fick ta en liten sovmorgon, men hon vaknade tidigt och ropade barskt inifrån sitt rum. Hon ropade på det där sättet som betyder att man kan glömma att hon tänker somna om eller uppehålla sig själv. På trötta ben bar jag in henne till min säng i hopp om att vi i alla fall skulle kunna sova en liten, liten stund tillsammans, men det var inga planer hon på något sätt delade. Man går väl inte upp för att gå och lägga sig igen!? Hon tog med sig en bok in, som hon ville att jag skulle läsa för henne. En bok med fantastiska illustrationer och väldigt få ord på varje sida. En mening bara. Trots det lyckades jag somna mitt i meningarna flera gånger, men blev väckt igen av att Korvas sa ”pappa, pappa”, efter att ha väntat mer än skäligt länge på att sagan skulle fortsätta.

Men vilken teater! Föreställningen hette Bubbla och riktade sig till de allra yngsta teaterentusiasterna (men funkade bra även på de lite äldre), 6 – 12 månader. Förra gången var Korvas yngst i publiken, men den här gången var hon äldst. Det var en fantastisk skara barn, som mestadels liggandes, var utspridda över en madrass i foajén i väntan på att föreställningen skulle börja. Sedan fick alla ringa på en dörrklocka och välkomnades in i salongen, en efter en, av en skådespelare och fick en plats precis framför scenen, i sina föräldrars knän.

När föreställningen satte igång var det som att kliva in i en pekbok, med flera dimensioner. Det hälldes vatten i muggar, dörren stängdes och öppnades med skiftande miljöer bakom, och skådespelarna somnade och vaknade, försvann och kom tillbaka, efter klassiskt ”tittut”-manér. I den halvcirkelform man satt framför scenen fick man god överblick över resten av publiken, och jag kunde med förtjusning beskåda barnens gapande munnar och stirrande ögon. Den yngsta deltagaren var knappa sex månader och hade ännu inte fått full styrsel i nacken och satt och slokade och svajade med huvudet under föreställningen. Men hon (eller han), den drygt ett år äldre Korvas och de andra tretton småbarnen var utan tvekan mitt inne i ett magiskt äventyr.