I nästa vecka ska Korvas och jag gå på teater. Jag har blivit tipsad om att det kommer att pågå en teaterfestival, Festivalvulkan, för barn i åldrarna 6 månader till 9 år på Teater Tre på Södermalm, mellan den 5:e och 24:e november. Det verkar väldigt mysigt och jag ser fram emot att få dela Korvas allra första teaterupplevelse med henne. Jag är oerhört laddad och har utan Korvassons vetskap tjuvkollat på trailers och vet därför redan lite i förväg vad föreställningarna handlar om. Och vi nöjer oss heller inte med en teaterföreställning, utan vi ska se två. En för de allra minsta (6 -12mån) och en som är från två till fyra. Hon hamnar lite mittemellan kategorierna men det är tydligen inte så noga – mest riktlinjer. Som jag har förstått det i alla fall, det vore ju oerhört snopet om vi fick vända i dörren för att hon är för ung för den ena och för gammal för den andra.

Mörkret suger verkligen musten ur mig för tillfället, så jag kan behöva någonting att se fram emot. Det är mer oklart om Korvas behöver någonting att se fram emot. Hon verkar inte alls lika påverkad av väder och vind som jag och så verkar hon leva i nuet. Själv lever jag verkligen inte i nuet. Inte nu i alla fall. Och när ska man leva i nuet om inte nu? Men oavsett om Korvas behöver framförhållning eller inte, så ska vi meddela dagiset att de får klara sig utan henne de här dagarna och sen är det bara hon och jag och teatern.

Och teater behöver hon helt säkert – hon vet bara inte om det än.