En dag i lugnets tecken
avDet blev en dag i lugnets tecken. Ett långt bad och ett par dispyter vid middagsbordet hörde till de mest rafflande händelserna. Vi är fortfarande inte överrens om huruvida det räcker med att bara äta upp pålägget på sin smörgås för att få en ny. Jag har tydligt klargjort min syn på saken, vilket också Korvasson har gjort och ingen av oss är beredd att pruta så mycket som en millimeter på våra principer, med gråt och frustration som följd. Hon gråter, men vi är båda frustrerade.
Hon har också konsekvent vägrat ge mig pussar, trots att jag har bett om det säkert tjugo gånger. ”Nej”, säger hon med ett allvar som verkligen betyder att hon tyvärr inte kan ge mig någon puss just då. Hon har förstått att hon har makten över sina pussar och att hon inte behöver dela ut några om hon inte känner för det. Minst hälften av gångerna tror jag beror på tjusningen i det faktum att hon kan, att det är ett område där hon faktiskt bestämmer. Jag kan bossa och domdera hur mycket jag vill med osten, men med pussarna måste jag vackert acceptera ett nej. Därmed inte sagt att man inte kan fråga igen.
Och så har vi övat på julsånger. När jag börjar sjunga på någon visa är det som att vrida om en startnyckel och Korvas sätter igång och gör rörelser som jag inte visste att hon kunde. Återigen slogs jag av insikten om hur mycket hon lär sig på dagarna (på dagis) som jag är helt omedveten om. Plötsligt säger hon bara ett, för mig, helt nytt ord (alltså ordet är inte nytt för mig, men det faktum att hon kan det) med en självklarhet som om hon hade kunnat det i en evighet. ”Musik” sa hon idag och pekade på stereon. Jag blev förvånad över att hon kunde säga ”musik” och hon blev besviken när det kom en Smiths-låt istället för en juldänga.
Men hon kan sina ”tipp tapp, tipp tapp, tippetippetipptapp” och allting talar för att hon inte kommer att göra bort sig på luciatåget på måndag. Och ögat är fortfarande rött och varar och personalen har varskott mig om att inflammationen måste vara helt borta innan hon får komma tillbaka, vilket innebär att vi får möjlighet att öva in sångerna ytterligare i morgon.
Kanske hinner vi fålla pepparkaksdräkten också.