Det här är ett självdestruktivt beteende, jag är medveten om det. På gränsen till masokistiskt . Genom att åsamka mig själv smärta känner jag att jag lever. Jag saltar själv i de sår som ligger öppna, och ber även andra salta i dem.

Som om jag inte har lidit nog över att Korvas inte alls liknar mig och att hon liknar Molly och Lisa så mycket – jag måste dra in Lasse Anrell också.

Och ni, ni sväljer betet med hull och hår och skrockar och skrattar gott.

 

Nästa gång jag vill göra mig själv illa ska jag inte ta några omvägar, då ska jag be mina läsare komma hit direkt och ge mig ett rejält kok stryk.

Rätt och slätt, utan krusiduller.