För några månader sedan upptäckte jag någonting fantastiskt, efter att Korvas hade ritat. Jag skulle städa upp efter henne då jag såg att alla tuschpennorna redan låg i fodralet. Naturligtvis var det jag som redan hade gjort det och sedan glömt bort det, tänkte jag. Man kan ju lätt bli lite förvirrad när stora delar av ens dag går ut på att plocka upp saker, och gärna samma saker flera gånger om dagen. Det är ingenting man fäster någon större vikt vid. Men att det skulle vara Korvas som hade gjort det själv, var ingen tanke som slog mig, ens för en sekund.

Men så hände det igen kort därefter, och den här gången såg jag med egna ögon hur hon satte på korkarna och stoppade ner pennorna i fodralet, en efter en, alla vända åt rätt håll. Jag tyckte att det var enastående. Visserligen var locken inte ordnade efter färgen på pennorna, men det gör inte jag heller när jag plockar ihop hennes pennor. Min omedelbara tanke var alltså att det var fantastiskt och sensationellt, men sen började jag fundera på om det inte var ett något oroande beteende. Ska man verkligen bry sig om sådant redan vid ett och ett halvt års ålder, tänkte jag? Är det verkligen normalt?

 

Det fick mig att börja fundera över vissa av mina egna beteenden…