Ni kanske tror att jag nu sagt allt jag har att säga i påsvikardebatten, men så är det inte. Jag har knappt börjat. Men tidpunkten för en fortsättning är inte just nu. Just nu är jag precis hemkommen från en begravning, med tillhörande begravningsfika – i det här fallet middag. Och varken sinnesstämningen eller mitt, av möjligen aningen för mycket vin, påverkade omdöme, lämpar sig för vidare utläggningar om påsar, eller för vidare utläggningar om någonting över huvud taget.