Det känns hoppfullt idag. Igår var krafterna slut och ljusglimtarna få, tycktes det mig. Rent objektivt var ljusglimtarna kanske inte så få, men det kändes tungt – jag var trött. Mentalt utpumpad.

Korvas har en virusinfektion i halsen och det är inte alldeles ovanligt att muskel- och ledvärk följer med det. Men det är ingen fara och bara att vänta ut, även om de kan vara seglivade de där infektionerna. Problemet är att hon inte pallar att vara på dagis med deras tempo, när hon har ont.

Den uppenbara fördelen är att jag får hänga heldagar med Korvas. Nu står hon och tittar på Totoro, hör och häpna, och jag har helt tappat räkningen på hur många gånger vi har sett den nu. Den och Kikis expressbud. Igår mixade jag mellan Kiki och Totoro, Kiki och Totoro ett oräkneligt antal gånger och jag hade inte kraften att inte gå hennes vilja tillmötes. Jag gick till och med på att byta mitt i filmerna, flera gånger.

 Som en discjockey med bara två skivor.