– korvasvikarien tar sig an korvas i korvasbloggen!

Korvas är sjuk och rutinerna och reglerna kommer på kant. Korvas har hela dagen legat i soffan och tittat på film… efter film. Porco Rosso, Det levande Slottet, Totoro, Porco Rosso, Kikis expressbud och så Det levande slottet igen. Korvas tendenser att bli besatt har många slående likheter med hennes fars beteende i alla livets situationer och kanske hinner jag avhandla det spåret också innan Korvaspappa gör comeback efter sin avstickare i reklamfilmsvärlden, men inte idag.

Korvas är inte allvarligt sjuk på något sätt utan lite småfebrig med en snok som rymmer minst ett par ton snor. Som de flesta sjuka så är hennes matglädje obefintlig, men likt de flesta föräldrar i alla tider måste jag ändå tvångsaktigt utföra upprepade försök att tvinga ner något i strupen på henne. Vällingen var inga problem och plats för russin finns det alltid, men givetvis tyckte jag inte att det räckte. Då kan man tycka att det skulle räcka och vara en okej meny för en dag eller två, men så arbetar inte jag. Jag gör ett par matförsök till och snart börjar jag i min frustration tänka irrationellt.

Vi ger aldrig Korvas sötsaker, varken kakor, saft eller annat snask. Idag kom jag ändå för mig, att istället för att ge henne en extra välling, försöka få i henne lite glass?! (För kännedom: Jag kommer neka till det här om Daniel ställer några frågor.) Glass istället för yoghurt som hon tycker så mycket om. Korvas ville dock inte ha vaniljglass hur mycket jag än lockade. Tillslut la jag ett litet russin på skeden och då tog hon tuggan (säkerligen med övertygelsen om att det var just yoghurt), men i förskräckelse spottade hon ut glassen igen och grimaserade brutalt. Hon tittade på mig som jag var helt från vettet och började forma munnen för att utropa sitt missnöje.

För att stilla situationen fyllde jag hennes äggkopp för en fjärde gång. Den här gången med bara russin och sen lät henne återvända till soffan och Totoro. Jag satte mig bredvid korvas och fick själv vackert äta upp glassen, som jag inte alls var sugen på. Lite halvt illamående tänkte jag på, om inte Sverkers lillasyster var något på spåren när hon som liten klagade på att glassen var kall.

Sverkers pappa hade svarat: ”Amanda! Det är en definitionsmässig förutsättning att glassen är kall.”