Korvaspappa missköter sin blogg, men det är av en god anledning. Han arbetar, knegar och tjänar in levebröd till familjen. Det är inte ett skrivande uppdrag denna gång utan han är tillbaka i reklamens värld för en vecka. En galen värld som inte verkar ha gått skolan där man lär sig om planering och hur man tar ekonomiskt rationella beslut.

Det lilla jag vet från den aktuella produktionen är att det är inspelning tis-ons nästa vecka, men att manus inte är klart. Att det flygplan som Korvaspappa skulle trolla fram igår har förvandlats till en buss under natten.

Korvaspappa arbetar tillsammans med en galen trebarnspappa som går under namnet 100 (be Daniel berätta om honom – han är banne mig värd ett eget inlägg). 100 ska i alla fall ha berättat om sin oro över att hans yngsta dotter, som i princip är lika gammal som Korvas, inte pratar överhuvudtaget och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det kändes bra – att Korvas fick vara den som visade framfötterna för en gångs skull.

Det ligger nämligen viss sanning i det som Korvas kusin Alvin (på blekingska) sa till mig för en tid sedan:
–    Vilken slö bebis ni har!