När vi kom hem idag öppnade vi dörren försiktigt, utan att skrapa för mycket med nycklarna mot låset, och smög in i hallen. Vi visste inte om Sverker redan var hemma, eller när han skulle komma hem, eller hur arg han skulle vara. Det enda vi med säkerhet kunde veta var att han skulle vara arg.

Det händer någonting när man blir förälder – man vill skydda sitt barn till varje pris. Min första tanke var att jag måste se till att Korvas inte skulle komma till skada om Sverker var rasande. Min andra tanke var att skydda mig själv, eftersom min säkerhet också utgör en stor del av Korvassons säkerhet. Det var alltså av kärlek till mitt barn och inte av feghet som jag även skyddade mig själv.

Så vi tillverkade vadderade skydd av vad som fanns i vår omedelbara närhet och sedan väntade vi. Utan att veta på vad. Man hinner tänka många tankar när man väntar, utan att veta på vad. Vilka är vi? Varför gör vi som vi gör?

Och så vidare.