Igår var som en resa tillbaka till de gamla tiderna. Korvas gamla tider då, inte mina. Mina gamla tider är mycket äldre. Men det var en resa tillbaka till då Korvas brukade sova på min mage. I sammanlagt tre timmar sov hon mot min kropp igår och då och då utropade hon ”Pippi” i sömnen. Vi hann nämligen se både Pippi på de sju haven och Pippi på rymmen. Och Totoro förstås.  Även större delen av hennes vakna tid tillbringade hon i direkt anslutning till min kropp. Det fanns ingen energi till att leka.

Innan Lisa kom hem ropade Korvas ”mamma” några gånger när hon var ledsen och då stack det till lite i hjärtat på mig. När Korvas senare låg i sin egen säng och skrek och Lisa skulle gå upp och trösta henne ropade hon ”pappa” och då stack det till i Lisas hjärta. På morgnarna brukar hon väcka oss med att ropa ”mamma” eller ”pappa” eller både och, lite beroende på vem som har varit mest med henne. Då sticker det till i hjärtat på den personen som inte blir uppropad. Man kan ju tycka att man borde ha vant sig vid det här laget att det pendlar, men det sticker ändå till, om än bara litegrann.

Efter att pappa hade varit barnvakt i lördags ropade Korvas ”fafa” när det var dags att stiga upp på söndagen. Efter EN kväll var det farfar som gällde!

Men då stack det faktiskt inte till någonstans.