Jag hade förberett mig mentalt på att inte träffa Korvas ikväll, därför att jag skulle jobba sent trodde jag. När vi plötsligt blev klara tidigare och jag insåg att jag skulle hinna hem innan hon skulle gå och lägga sig, blev jag alldeles varm i kroppen. Jag ringde till Lisa för att försäkra mig om att hon inte skulle få för sig att natta henne tidigare och att jag ville ge henne vällingen.

Korvas mötte mig i hallen, med nyklippt lugg, och sa ”hej pappa”. Sedan försvann hon in i vardagsrummet och började ropa ivrigt att jag skulle komma. Hon ville banka med bultbrädan. Jag satte mig bredvid henne och väntade medan hon slog ned den första pinnen, sedan räckte hon över hammaren till mig och sa ”pappas tur”. Redan andra dagen med bultbrädan hade vi skapat en tradition och det kändes stort och märkvärdigt. Sedan var det dags för nattning.

Det är märkligt hur mycket det kan göra för det själsliga välmåendet, med en liten vällingstund och några minuters bankande. En kvart med Korvas före läggdags gjorde skillnaden mellan en bra och en dålig dag.

Värre blir det imorgon och i övermorgon, varför torsdagen måste vigas helhjärtat åt kärlek och bankning.