Ibland måste den digitala delen av livet lämna lite plats åt den fysiska. Det blev ingen blogg igår, men det blev musik. Lisa, Molly och jag slet fram gitarrer, syntar och anteckningsblock och skapade musik, långt in på småtimmarna. Småtimmarna fick dock inte Molly uppleva. För att inte tala om Korvas, hennes småtimmar började redan innan vi satte igång. Frågan är om hon ens känner till vårt musikprojekt.

Det är en sång om livets smärtor och förluster. En riktigt vemodig och vacker skapelse, som riktar sig direkt till tårkanalerna.

En vacker dag, förmodligen inom en överskådlig framtid, kommer ni att få höra den.