Ett annat klassiskt tecken på att man är lite förvirrad är när man har kommit halvägs hem från mataffären och upptäcker att man fortfarande är ute och kör med kundvagnen.

Det hände häromdagen, när jag var helt inne i andra tankar. Jag minns att jag blev lite irriterad på en trottoarkant över att det var jävligt besvärligt att komma över den. Då borde det ju ha slagit mig, kan man tycka, att någonting var fel, men det slog mig först ett par hundra meter senare. På vägen tillbaka var jag så oerhört medveten om allting – hur enormt högt vagnen lät och hur trögstyrd den var när man körde den på den grusiga asfalten. Hur svårt det var vid trottoarkanterna. Hur mina kinder hettade när jag rullade ekipaget på övergångstället. Hur jag undvek att möta bilförarnas och de förbipasserandes blickar.

Det ska också erkännas att när jag väl hade insett mitt misstag övervägde jag för en sekund att köra hela vägen hem och kanske lämna vagnen på gården.

Sträckan hem var nämligen något kortare.