Det är någonting med skärgårdsluften som gör en så klubbad. Visserligen skönt trött, men trött. Första helgen med Gullrumpan guppandes vid bryggan är snart till ända. Och Korvas kommer att kunna skriva en bok om sitt liv i flytväst, för här måste hon ha den på så fort hon går utanför dörren. Men det verkar inte bekomma henne. Hon får lite svårare att böja sig bara, annars är allt som vanligt. ”Åka båt” säger hon så fort vi kliver över tröskeln och hon får syn på båten.

Vi har blivit riktiga sjöbusar, bara över en natt. För en vecka sedan ägde vi ingen båt och idag sitter vi och splitsar tampar, som om vi aldrig hade gjort annat. Vi umgås inte med landkrabbor längre.

Korvas har haft en fin dag idag tror jag. Två båtturer, lek på bryggan och strax före läggdags fick hon bada i badbaljan. Det är något visst med att bada i ett bad nära havet.