När man redan har gett upp och gör ett sista försök av bara farten, som för att bekräfta sitt misslyckande, så går det plötsligt – det fungerar. Jag har inte på något vis försökt bygga upp något klimax här utan bara, med Lisas ovärderliga hjälp, försökt vända en felvänd film åt rätt håll. Eller snarare åt det håll som är brukligt för film. Vad som är rätt och fel är helt irrelevant. Det började med att jag trodde att jag tog kort men det visade sig att jag i själva verket filmade. Och när man filmar i porträttformat blir allt vinklat.

Egentligen passar det Korvasbloggen rätt bra att se på film med huvudet på sned, men nu är det rakt så vad som egentligen passar bäst är också det irrelevant.

Det är hur som helst hög tid att visa Korvas som en livs levande rörlig person. Får jag lov att presentera filmen ”två-fem” med Korvas. Två-fem är någon sorts motsvarighet till klara, färdiga, gå misstänker jag.