”Har du trixat med grekerna?” skrev jag en gång i ett sms till Lisa, innan vi hade träffats i verkliga livet. Hon bodde på andra sidan gatan och hade möblerat om i sitt fönster och det jag egentligen försökte säga var ”har du trixat med grejerna?”, men telefonen valde grekerna framför grejerna.

Nu är det omvänt – nu är det grekerna som trixar med mig. Och denna gång menar jag verkligen grekerna och inte grejerna. Tanken är att vi, i vårt ständigt döende band, ska åka på en liten turné i Grekland med start nu på torsdag. Men eftersom de håller på och strejkar är risken att planet vi ska åka med på torsdag morgon aldrig lyfter relativt stor. Parallellt med det flyger det stora askmolnet från vulkanen omkring dit vinden bär. Askmolnet kan man knappast klandra grekerna för, men inte desto mindre kan det sätta käppar i hjulet för vår resa.

Ett lustigt scenario vore om askmolnet befinner sig i ett dåligt läge, samtidigt som en pågående flygledarstrejk. Det skulle ju onekligen ta udden av strejken litegrann, om det inte får flyga några plan i alla fall.

För någon månad sedan blev vi intervjuade i en grekisk musiktidning på nätet. De undrade bland annat om det var lika glamoröst att vara rockstjärna som folk föreställde sig och om det kändes jobbigt att försumma sina familjer. Vi var otroligt roade av frågorna och valde att inte nämna att de enda tre spelningarna vi hade förra året, var de vi spelade i Grekland och de förmodligen enda spelningarna i år, och kanske någonsin, blir även de i Grekland. Om det nu blir några över huvud taget vill säga.

Men om det blir det är jag säker på att Lisa, Molly och Korvas inte kommer att känna sig försummade.