Jag, Korvasvikarien, inser att jag har balanserat på en skör tråd. Att jag likt en elefant har försökt gå ner i spagat på en smal vajer. Att ju mer jag har försökt lysa i stjärnglansen av Korvaspappa har jag försvunnit i strålkastarljuset till att inte synas alls, möjligtvis har jag blivit bländad och tillrättavisad till min sanna plats. Jag ber om ursäkt för allt jag har gjort och jag lovar! Nästa gång, om det blir en nästa gång – då ska berätta allt det där fina.