Idag var det en sådan där grinig dag. Redan när jag hämtade Korvas på dagis var hon gnällig och ville inte gå därifrån och blev upprörd över flera saker inom loppet av några minuter. Bland annat lekte ett annat barn med en liten plastfågel, som Korvas upplevde var hennes. Men eftersom Korvas hade alla de andra små plastdjuren på sin sida av bordet och det andra barnet endast hade den lilla plastfågeln, var det svårt att ta Korvas parti.

När vi kom hem ville hon se på film, men jag hade som krav att hon skulle äta först och då brast allting. Hon grät så att hon tappade andan och jag tror inte att jag överdriver om jag säger att hon, i olika tonlägen, formulerade meningen ”se silm” tvåhundrafemtio gånger i rad. Det blev aldrig någon film. Ingen mat heller för den delen.

Men så skulle jag diska undan lite och då hörde jag det välbekanta ljudet av en stol som skrapas mot golvet. Sedan jag introducerade Korvas för diskningen har jag inte fått göra det själv en enda gång, om hon har varit i närheten. Hon skjuter själv fram stolen till diskbänken och viker upp dynan, precis som jag gjorde åt henne den första gången, och så klättrar hon upp och ställer sig bredvid mig och diskar. Hon hinner aldrig med mer än en sak. En sked, gaffel eller ett lock till en burk brukar jag ge henne, som hon formligen dränker i vatten över diskbänken. Men hon använder alla verktyg som finns till hands – diskborste, svamp och flaskborste. Och som avslutning vill hon torka av diskbänken.

Just nu tränar vi på att trasan inte ska dränkas i diskvatten innan den används till att torka av ytorna. Som det är nu blir diskbänken blötare och blötare för varje svepning med trasan. Idag försökte hon i alla fall krama ur trasan. ”Koras krama” sa hon och tog i med hela ansiktet, utan att en enda muskel spändes i armarna och utan att en enda vattendroppe lämnade trasan.

Sedan tackade jag för hjälpen och vi var båda nöjda. Hon över att ha fått hjälpa till och jag över att diskningen innebar en vändning i hennes humör.

 

Såhär såg hon ut i morse, dagen efter fallet, när svullnaden i läppen hade lagt sig något.