För några dagar sedan, när jag kom hem, låg det flera brev på hallgolvet. Mestadels räkningar, i vanlig ordning – några med Lisas namn på och några med mitt. Jag brukar inte titta efter så noga var kuverten kommer ifrån innan jag tar itu med dem, speciellt inte om de inte är adresserade till mig. Jag öppnar mina kuvert, gör en hög av det jag ska spara, en hög till pappersinsamlingen och en hög som ska ner i soporna. I sophögen lägger jag bland annat kuverten. Det fanns en tid då jag rev bort plastfönstren från kuverten och lade resten i pappersinsamlingen, men efter att jag hört på nyheterna att klistret från toppen av kuverten orsakar problem i hanteringen, kastar jag alltihop. Det blir inte mycket kvar om man river bort det också. Lisas brev lägger jag på hennes skrivbord.

Sedan tar jag fram min håltagare och gör hål i de papper som direkt ska in i någon pärm och sätter sedan in dem där. Räkningarna klämmer jag fast i en för räkningar avsedd klädnypa, som sitter strategiskt placerad på sidan av en hylla, med hjälp av en häftkudde. Det var ett genombrott i hanteringen av mina räkningar, när jag för många år sedan började samla dem på det sättet. Tidigare bestod den största kraftansträngningen, när det varje månad var dags att betala räkningarna, i att först hitta dem i olika lådor och andra utrymmen.  Då gällde det också att komma ihåg precis vilka räkningar man hade, så att man visste vilka man skulle leta efter, och när man faktiskt hade hittat alla.

Jag skulle säga att jag har väldigt bra koll på mina papper. Andra saker i mitt liv må vara röriga, men papprena har jag koll på. Kanske beror det på att jag har haft företag ganska länge nu och vet att det blir väldigt struligt om man inte håller koll på papper och kvitton, eller så beror det på någonting annat, det vet jag inte. Men jag är en jävel på papper.

Myndigheterna kan ju omöjligt veta om jag är bra på pappershantering eller inte. De borde vara helt neutralt inställda till vår familjs färdigheter vad det gäller pappershantering. De borde vara fullkomligt neutrala till vår familjs färdigheter vad det gäller alla andra göromål också för den delen. Därför undrar jag varför i helvete brevet om möjligheten att välja sjukhus för Korvas var adresserat till Lisa och inte till oss båda. Därför undrar jag varför i helvete alla andra brev, som har någonting med Korvas att göra, är adresserade till Lisa och inte till oss båda.

Är det för att jag har stora handflator och en röst som skrämmer barn?