Ni har rätt, det är vansinne att jämföra kubvikning med vikning av plastpåsar. Det senare är ju ett sätt att maximera utnyttjandet av hemmets utrymmen. Ren och skär platsbesparing kan man säga. När det kommer till kuben är det ju snarare tvärtom – man gör någonting platt och förvaringseffektivt till någonting skrymmande. Kanske är det så med vikning att oavsett av vilken anledning man en gång började kan man inte sluta, och själva ändamålet blir sekundärt. Så småningom kommer allt att handla om vikningen och ingenting annat.

Men kuben har potential. Det är en byggsten med möjlighet att, i kombination med andra byggstenar, bilda i stort sett vad som helst. Dessutom utgör den vikta kuben en fantastiskt fin presentask, om man vill.

Någon bildserie kan jag tyvärr inte ge er, men ni får gärna ta del av samma youtube-klipp som jag använde mig av. Man kanske tror att det är skitenkelt bara för att man har en instruktionsvideo framför sig, men det är det inte. Inte för de allra flesta i alla fall, vågar jag gissa. Inte underlättar det att instruktören snurrar pappret än hit än dit hela tiden och dessutom gör fel vid ett tillfälle. Och så använder hon sig av papper som är randigt på ena sidan, vilket förenklar saker och ting en hel del – för henne.

För oss förenklar det ingenting. Vi sysslar inte med randigt papper. Vi viker snygga kuber av rena, blanka ark.