Mobilen vibrerar och piper redan klockan sex. Korvasfamiljen börjar vakna till. Jag och Korvaspappa drar oss för att stiga upp. En liten stund till i sängen bara. Snart hör vi hur Korvas i rummet intill, så sakteliga, också vaknar till. Sakteliga var en lögn. Det tar 30 sekunder så skakar hon galler och ropar:
-Maaamma, maamma, maaama.

När det inte funkar så ropar hon:
-Paaappa, pappa, papa, paaaaaappa.

Ofta ropar hon i omvänd ordning och ibland, när inget av dem funkar, slår hon till med ett farfar, morfar eller farmor.

Jag går ner och gör frukost till hela familjen och slutför den matsäck Molly föreberett kvällen innan, pastasallad. Till Korvaspappa gör jag bara en korvsmörgås den här morgonen, för jag vet att han måste springa iväg direkt.

Snart kommer han ner för trappan och dagens första meningsutbyte börjar:
-Din knäckemacka ligger där, säger jag trött.
-Jag hinner nog inte äta den. Måste iväg, svarar Korvaspappa samtidigt som han börjar göra kaffe.
-Om du hinner dricka kaffe hinner du väl äta en smörgås.
-Jag gör kaffe till dig.
-Du behöver inte göra det. Jag har allt planerat i mitt huvud (?).

Korvaspappa gör kaffe ändå, trots min sura uppsyn.

Strax därefter packar Korvaspappa ihop sina saker och gör sig redo att gå. Med skorna på och väskan över axeln grabbar han smörgåsen och stegar ut genom dörren.  Själv tar jag en kopp kaffe och sätter mig ner bredvid korvas vid köksbordet. Med nån timmes perspektiv så är det tydligt, även för mig. Det finns mycket kärlek hemma.

/Korvasvikarien