Att göra ingenting är också att göra någonting. Så är det. Så länge man inte är död så gör man alltid någonting, och varför skulle bara vissa aktiviteter räknas som någonting och andra som ingenting?

Ett strålande exempel på när ingenting blir någonting, även för de som ofta brukar säga att de ingenting gör, är när man har semester. Då är ingenting ingenting. Ingenting finns inte, det har upphört att existera. Precis så som det egentligen alltid förhåller sig, eftersom ingenting är en del av allting och således alltid måste vara någonting. Har man semester spelar det ingen roll vad man gör eller inte gör, för man har semester, och att ha semester är sannerligen att göra någonting.  Man är liksom skyddad av huvudaktiviteten ”att ha semester”, ett ”någonting”, som omöjliggör ingentinget.

Så är det här på landet, hade vi inte haft semester skulle många ha ansett att vi inte gör någonting.

Men att äta jordgubbar med mjölk är aldrig ingenting.