Vi sitter i huset i skuggan, med en surrande och snurrande bordsfläkt som ytterligare lindring mot hettan. Det är så varmt att man inte orkar göra någonting. Bara att kliva utanför dörren är lika ansträngande som att springa en halv maraton – tror jag. Jag har aldrig sprungit maraton, varken en hel eller en halv, men jag känner många som har gjort det, så jag skulle ju kunna fråga dem. Men de skulle säkert hävda att det är mycket jobbigare att springa en maraton, som för att markera att de vet bättre än jag. Och då har jag ju ingenting att sätta emot. Hur skulle jag någonsin kunna motbevisa det? Ansträngande är det hur som helst, det kan ingen ta ifrån mig.

Igår var det likadant. Då tog vi en lång tur med båten, till Åkersberga, för att låta havsbrisarna svalka oss och för att köpa en sådan där liten gummibassäng till Korvas. Hon fick en gul liten plastbåt också som hon blev sådär otroligt glad och stolt över. Så nu ska vi masa oss ut, hur ansträngande det än må vara, och rigga upp ett parasol och låta Korvas inviga både bassäng och båt.