Alla familjer bär på någon skit. De flesta försöker dölja det och bygger upp en fasad, där familjens alla medlemmar blir som skådespelare i ett drama, och lär sig spela sina roller mycket väl. Det är den bilden de vill förmedla och det är den bilden de flesta utomstående tar fasta på. Därför är det lätt att tro att andra familjer har det bättre.

Många gånger rör det sig inte om några större skandaler och den lilla familjeteatern framstår som ett harmlöst drama. Men ibland – ibland gömmer det sig mörka hemligheter bakom fasaderna. Hemligheter man helst hade velat slippa ta del av. Det Korvas och jag fick uppleva för några dagar sedan skakar mig fortfarande.

Vad som på håll såg ut som en mysig liten stund, mellan en far och en dotter som matade en gullig andfamilj med bröd, var i själva verket en far och en dotter i chock. En far och en dotter som bevittnade en familjetragedi. Desperat kämpade de duniga små ungarna förgäves för att få i sig en bit mat, medan den glupska mamman slukade allt, varenda liten smula, mitt framför ögonen på de svältande stackarna. En girig mamma som spottade på allt vad moderlighet heter. Stum och oberörd för de svaga små pipen från hungriga dunbollar. Desperata rop på näring från hennes eget kött och blod.

Det kommer att ta lång tid att bygga upp ett förtroende för djuren igen.