Lisa har solsting eller något liknande och ligger klubbad i sängen. Korvas står fyrtio centimeter från tv-skärmen och tittar på Nalle Puh. Om jag anstränger mig lite för att koppla bort Nalle-Puh-ljuden hör jag Lisas tunga andetag inifrån sovrummet. Men bara när Christoffer Robin inte pratar, vilket han lyckligtvis gör väldigt sällan, för när han tar ton fylls hela min kropp av irritation. I den gamla version av Nalle Puh som vi har här på landet har Christoffer Robin fått en målbrottsröst som i kombination med en svårplacerad dialekt och en präktig och lillgammal ton, gör det rent outhärdligt att höra på honom.

Vi är alla lite slaka efter att ha varit ute på sjön med Gullrumpan (båten), i gassande sol. Korvas sov hela vägen, vaggad av vågor och sövd av motormuller, under en skarf som vi knöt fast som solskydd.

Imorse åt vi jordgubbar i yoghurten och när det var tomt på Korvas tallrik fanns det bara fil att hälla på de nya jordgubbarna och då verkade Korvas tycka att det smakade lite konstigt.  För att försäkra mig om att det inte var något fel på filen, och kolla om det var kombinationen fil och yoghurtrester som fick det att smaka konstigt, tog jag en tugga (utan jordgubbar) från Korvas tallrik. Då blev hon helt ursinnig och skrek ”gobe” och pekade på min mun. Jag försäkrade henne om att jag inte hade tagit någon jordgubbe, men hon ville inte höra på det örat utan skrek och gormade och viftade med armarna och ville klösa ut jordgubben (som inte fanns) ur munnen på mig. Fullt så rasande över en förlorad tugga har jag aldrig sett henne.

Alldeles nyss ville hon gå ut och kissa. Hon har precis förstått att det går, utan blöja. Så vi gick ut och jag krängde av henne blöjan och hon vankade av och an för att hitta den perfekta platsen. Och innan jag visste ordet av hade hon bajsat på altanen.