Hon måste känna på sig att det är tidigt och visar en viss respekt genom att tala mycket lågmält. Jag hör hur hon står bara några centimeter ifrån mig, bredvid sängen och överlägger. ”Kudde, ligga där. Pappa sova, mamma sova” viskar hon och försöker åla sig upp med sin lilla kudde i handen och lägga sig vid min sida. Jag vet att jag inte får röja att jag är vaken, då är det klippt. Då har jag markerat att det är morgon och inte natt och därifrån finns ingen återvändo. Korvas fortsätter att böka runt och har lite svårt att komma upp i sängen, därför att jag ligger så nära kanten. ”Skulle jag ändå inte kunna maka mig lite inåt, så att hon får plats bredvid mig” tänker jag. ”Det vore rätt mysigt ändå och om jag gör det i en sömnig rörelse så kanske hon tror att jag fortfarande sover. Kanske kan hon då somna om i vår säng”, tänker jag. Försiktigt, försiktigt gör jag en ansats att börja glida mot mitten av sängen. Men med samma snabbhet som en kobra som hugger efter ett byte som försöker fly, märker hon min rörelse och börjar ropa ”PAPPA, PAPPA, PAPPA, PAPPA, PAPPA”.

Det står utom allt tvivel att jag har misslyckats och jag sträcker mig efter mobiltelefonen för att notera dagens klockslag för uppstigning. 05:28 står det på displayen. Korvas börjar knäppa av sig sin pyjamas och pratar om att byta blöja och kläder. Sedan springer hon runt, som om det var fest, och sjunger olika varianter av lilla snigel. När hon kommer till ”lilla mamma, akta dig…”, tänker jag att idag behöver hon inte akta sig.

För idag är det ”lilla mammas” tur att ligga kvar i sängen.