Korvas har blivit så stor att hon har börjat skämta. Helt otroligt, men så är det. Egentligen skulle man kunna säga att det var länge sedan hon började skämta, men det har kommit till en helt ny nivå nu. Den första gången som jag minns att hon skämtade var när hon var knappt ett år och precis hade kommit på en vansinnigt ful min. När hon märkte att den triggade skratt gjorde hon den om och om igen.

Och så var det det där med att säga ”ahhh”, efter att hon tagit en klunk vatten. Det blev också till ett skämt. Men nu har hon alltså tagit det ett steg längre och kör med genomtänkta skämt. Skämt som är ämnade som skämt och inte bara blir det för att hon upptäcker att någon skrattar.

Ibland säger vi ”mamma Lisa” och ”pappa Daniel” till Korvas, så att hon ska förstå att vi har namn också. En aktivitet som också uppmuntras av dagis. För rättvisans skull säger vi säger även ”Korvas Edith” och hon är väl medveten om att det är ett av hennes alternativa namn, ett namn som några få kallar henne för, men som hon har valt att inte använda själv.

Det var när Korvas började få kläm på våra namn som hon kom på det geniala skämtet. Efter att ha sagt ”mamma Lisa” och ”pappa Daniel” tjugofem gånger fick hon någonting finurligt i blicken. Hon tittade på mig och sa ”Pappa Lisa” och började skratta så att hon nästan trillade av stolen.