En hemlighet om en grönsak
avVi gick och handlade mat igår, Korvas och jag. Det var dagens stora äventyr och hon blev väldigt glad när vi skulle gå iväg, vilket smittade av sig på mig. Jag blir ju vanligtvis inte skitglad, per automatik, när jag ska gå och handla, även om jag tycker att det är helt okej. Men det är inte så att jag jublar och gör glädjehopp. Något som jag förvisso inte gjorde nu heller, men jag hade i alla fall ett leende på läpparna.
Korvas skrattade och sprang, så att håret fladdrade i vinden, och hennes armar var utsträckta åt sidorna. Som målgörargesterna i fotboll ungefär – att gå och handla är som att göra mål för korvas. När vi närmar oss en gata stannar hon, oftast självmant men ibland krävs det att man ropar ”stopp”. Än så länge känns det tryggt att ha henne lös på trottoarerna, för hon är inte överdrivet snabb. Hon brukar ropa ”springa fort” och så springer hon det allra snabbaste hon kan, men kommer då ändå inte upp i min normala promenadtakt. Och så får hon alltid gå på insidan, så att jag och barnvagnen bildar som en mur ut mot trafiken. Över gatan håller hon mig i handen och ropar ”akta bilar, akta bilar, akta bilar, akta bilar”, som ett mantra ända tills vi har kommit över på andra sidan.
Sedan fortsätter glädjeyran inne i affären och Korvas kommer med en miljon förslag om saker att handla. Hennes förslag sker inte verbalt, utan genom att hon kommer dragandes med någon vara, som jag i nio falla av tio ber henne gå tillbaka med. Eller ja, jag inser nu att det här inte går ihop. Om korvas kommer med en miljon förslag och jag refuserar nio av tio, skulle det betyda att jag ändå behåller hundra tusen, och riktigt så mycket är det ju inte frågan om. Det jag brukar släppa igenom är nästan uteslutande frukt och grönsaker. Korvas älskar frukt och vissa grönsaker och jag uppmuntrar gärna det. Det har tillexempel blivit närmast en tradition att hon lägger i en cocktailtomat i korgen. Jag tror att jag aldrig har sett någon annan handla bara en cocktailtomat, vilket egentligen förvånar mig, för det är skitsmart – om man känner till hemligheten.
Nämligen att den inte ger utslag på vågen.