Jag vet inte om jag har berättat om fyra-tofsars-metoden tidigare, men har jag det så får man finna sig i att höra om den en gång till. Det är en metod som jag har utvecklat själv och är mycket stolt över.

Jag slutade tidigt med att gå till frisörer, efter att råkat ut för diverse trauman i tonåren. Varje gång jag skulle gå, tog det emot, vilket ledde till att jag till slut fick utforma en egen metod. En metod som var enkel och lovade ett hyfsat resultat varje gång. För hyfsat duger gott åt mig, det som skrämmer mig är de stora överraskningarna. När det kommer till frisyrer alltså.

Det är mycket sällan jag klipper mig och beslutet brukar alltid komma väldigt plötsligt.  Det kan vara att jag ser mig i spegeln under en sådan period när håret har blivit riktigt långt och ofta lägger sig på ett mycket löjligt vis. Speciellt avskyr jag när det börjar böja sig uppåt i nacken. Då är fyra-tofsars-metoden ultimat, eftersom man inte behöver boka någon tid hos en frisör. Att vänta existerar inte i fyra-tofsars-metodens värld. Faktum är att fem minuter efter att man har bestämt sig, är man en nyfriserad typ.

Igår kom beslutet, som vanligt mycket snabbt, med en viss påverkan av att jag ska på bröllop i helgen.

Precis som namnet antyder går metoden ut på att man gör fyra tofsar, som man klipper av. Men man får inte göra alla tofsar först och sen börja klippa, för då blir det fel, man måste göra dem och klippa av dem en i taget. För då får man med hår som har missats i en tofs, i en annan.

För säkerhets skull har jag här försökt illustrera hur det går till, med hjälp av några mycket enkla skisser.