Historien upprepar sig. Jag började jobba igår och gick med Korvas till dagis. Under sommarveckorna slår dagiset ihop sig med ett annat dagis. En helt ny plats och många nya ansikten.

Det var lite som om allt började om från början. Att lämna henne skrikande och förtvivlad fick mig att må fysiskt illa.

Men när jag skulle hämta henne ville hon inte gå därifrån, och det måste ju betraktas som någonting positivt. Därför var det lite lättare att lämna henne idag.

”Korvas kallas Edith” sa hon när hon kom hem.