Jag minns hur mina föräldrar kunde sitta vid frukostbordet och bråka om tidningen, när jag var liten. Det fanns bara två delar i DN på den tiden och jag kommer inte ihåg vilken del som innehöll vad, men av deras reaktioner att döma fanns det en vinstlott och en nitlott. Den ena delen bar på löften om kunskap och insikt, medan den andra delen knappt bar på någonting alls. Möjligen bar den, i likhet med den första delen, på en möjlighet att läsas i helt utsträckt läge, om läsaren själv var minst en och nittio lång.

Hur fördelningen av delarna mellan mina föräldrar såg ut, har jag ingen aning om. Kanske hade de någon sorts varannan-gång-princip, eller så var det först till kvarn som gällde. I så fall borde pappa ha varit den som oftast lade beslag på den åtråvärda delen, eftersom han alltid var uppe först och gjorde frukost. Förmodligen var det så det gick till, varför skulle de annars tjafsa?

När Korvas och jag ska göra upp om tidningens olika delar på morgonen, har vi ett helt annat tillvägagångssätt. Ett system som bygger på att om man ändå läser tidningen upp och ner, så får man hålla tillgodo med sporten.