Jag började förbereda mig för krig. Igår morse efter att bara ha träffat Korvas en timme dagen innan, tänkte jag att det kanske hade vänt. ”Nu har jag varit borta ett dygn”, tänkte jag ”nu kanske jag framstår som lite mer attraktiv och speciell i Korvas ögon”.

Så fel jag hade, det var kalla handen igen, direkt när jag kom in i sovrummet. ”Inte pappa, stanna där.” Och inte fick jag någon puss när jag skulle gå. Då började jag fundera på om det kanske var så enkelt som att hon hade slutat tycka om mig. Att jag inte behövde leta längre efter orsaker till varför jag blivit utfryst under ett par dagar, att det helt enkelt var mig som person hon inte gillade. En mognadsfråga bara, det tog henne ett par år att komma fram till att vi inte drog jämnt, hon och jag.

Sen dess har jag gått och funderat på olika sätt att ge igen och liksom försökt träna mig på att inte tycka om henne så mycket, så att det blir jämnt. Så imorse, efter att ha varit borta ytterligare ett dygn ifrån henne, var jag beredd med knutna nävar. Jag skulle fan inte ta någon skit och definitivt inte be om pussar. Det var slut med det nu.

Och så var hon som förbytt. Hon tryckte sig mot mig och sa ”min pappa” och när vi stod i hallen, på väg till dagis, sa hon ”ja eskar dig”. Men då stod jag med ryggen mot.

Eventuellt kan hon ha sagt det till katten.