Det är svårt att sammanfatta gårdagen i Berlin. Den var liksom uppdelad i så olika moment att det såhär i efterhand känns svårt att tänka sig att allt hände på samma dag. Två vänner, som kom med ett lite senare plan, anslöt efter ett par timmar och vi strosade runt och satt på caféer.

Jag hade bara sovit ungefär tre timmar natten innan och var rätt trött, ett tillstånd som också delades av de andra, så allt talade länge för en mycket tidig kväll. Aldrig hade jag kunnat gissa att vi skulle fastna framför en korpfotbollsmatch i en gränd, och bli stående där ända till slutsignalen. Vi såg hur två lag bestående av femtioåringar med kulmagar utkämpade en hård dust, ofta med heta känsloyttringar som resultat av missade skott och ofördelaktiga domarbeslut. Det här var en match på blodigaste allvar.

När vi strosade hemåt skulle vi bara göra ett sista stopp på en trevlig bar, innan vi gav oss. Det blev också mycket riktigt vårt sista stopp, men klockan hade hunnit bli fyra innan vi kom ut på gatan igen och vandrade hemåt.