Jag sov mig igenom både start och landning och förstod att vi var framme, och att de flesta redan stigit av planet, först när jag fick en lätt knuff på axeln av min granne. Det är en av mina främsta förmågor faktiskt, att kunna somna i princip var som helst. Då kan förflyttningar kännas närmast magiska – man blundar i ett land och slår upp ögonen i ett annat.

Jag har varit i Berlin ganska mycket, även om det var ett par år sedan sist. Det gäller att hålla fast vid små och viktiga rutiner om man vill känna sig som hemma när man kommer fram. En sådan rutin är att äta en döner (kebab), så fort jag bara kan. Kebaberna i Berlin är någonting alldeles särskilt, det är bara nätt och jämt att man kan ana släktskapet med den ”svenska” kebaben.

Och nu, i väntan på att jag ska få tillgång till mitt rum, tänker jag lämna den lilla gård jag sitter på och ta en tur i kvarteret för att se så att alla gator ligger kvar och så att inte något favoritcafé har bommat igen.