Jag struntade i mina tänkta sysslor idag och läste, fikade och promenerade istället. Det har funnits perioder i mitt liv då jag har läst, fikat och promenerat större delen av dagarna. Då, under dessa perioder, kunde det hända att jag gick direkt från ett fik till ett annat, därför att det första fiket hade godast och mest prisvärda mackor medan nästa fik hade skönare fåtöljer, vilket lämpade sig bättre för läsning. Jag tror att jag gjorde av med mer än hälften av allt jag tjänade varje månad på kaffe och mackor.

Ibland kunde jag gå från ett fik till ett annat därför att jag behövde fundera på någonting jag läst. Stunder då jag var helt fångad i någon känsla och det liksom inte räckte med att lägga boken ifrån mig, jag behövde farten i promenaden för att kunna ta till mig känslan. Skrev gjorde jag också, plottriga kråkfötter som sammanfattade tankar. Ofta blev det dikter av dem till slut. Dikter, prydligt ordnade i word-dokument, som jag aldrig visade för någon. Sen kraschade hårddisken. Ganska behändigt faktiskt, för nu, utan bevis, kan jag inbilla mig att de var mycket bättre än de med all säkerhet var.

Jag var rastlös då och är nog fortfarande egentligen, men nu finns inte samma utrymme för rastlöshet. Jag kunde få för mig att gå iväg till något café mitt i natten. Något av dessa underbara alltför upplysta taxifik, där yrkesfolk satt rygg mot rygg mot berusade kärlekspar. Chaffisarna pratade högt om besvärliga kunder, bomkörningar och om svåra villkor i allmänhet. Och där satt jag med stora öron och tittade i en bok och plottrade i ett block. Flera av dessa fik har lagt ner nu.

Men promenaderna, jävlar vad jag saknar promenaderna. Många av mitt livs bästa stunder har varit under promenader. Jag gick överallt – fötterna var min tunnelbana. Jag gick om jag skulle någonstans och jag gick bara för att gå, för att tänka och för att känna. Och fort gick jag.

När jag kom till dagis hade jag lite skuldkänslor, eftersom jag inte hade gjort något ”vettigt”. Jag hade förvarat Korvas där en hel dag utan någon legitim anledning. Folk har ju inte sina barn på dagis för att fika, läsa och promenera.

Hon blev glad när jag kom, men när vi skulle gå därifrån var det under stora protester.