Nu vill Korvas måla igen. Liksom andra konstnärer i hennes situation har hon i brist på inspiration inte kunnat måla, knappt orkat titta åt en pensel, men nu är behovet och energin tillbaka. Man kan inte bara sitta och vänta på inspiration, hon vet det, men hon har inte förmått att uppbringa den kraft som krävs för att försöka. Fram tills för ett par dagar sedan vill säga. Nu är det mycket som ska målas. En hel period av ickemålande måste rymmas inom denna skaparperiod och på duken måste nuets känslor samsas med dåtidens.

Hon har också i likhet med många konstnärer, speciellt under svåra tider, tvingats anpassa medium efter tillgång. Hon har fått uppleva hur tillgången på akrylfärg först har ransonerats för att slutligen strypas helt. Men måste man måla så målar man med blod eller rödbetor om så krävs.

Lyckligtvis finns ännu vattenfärg.