Jaha, och vad är nu det här? Ett par skor i en hall? Jo, det är precis vad det är, det är ett par prydligt uppställda skor i en hall och de berättar en liten historia. En historia som egentligen inte har något större värde om man inte känner eller i alla fall känner till Sverker, vår gamla inneboende. Dessa skor tillhör hans lillebror som går i samma klass som Molly, och igår var han här på besök för att öva in en låt på gitarr tillsammans med henne.

Korvas och jag var på väg ut, så vi hann bara hälsa snabbt på honom innan vi steg ut i hallen. Direkt fick jag syn på de perfekt placerade skorna och direkt hajade jag till och började skratta inombords. Sverkers nitton år yngre bror har på ett enda försök lyckats åstadkomma någonting som Sverker själv inte lyckades med en enda gång under ett helt år. Sverker ställde aldrig sina skor längre än tjugofem centimeter innanför ytterdörren. ALDRIG. Där låg de, hastigt avsparkade, och hotade att fälla krokben på alla som var på väg in, om de inte reagerade snabbt nog och hoppade över dem.

Är det sånt här som kallas evolution? Eller är det bara ett resultat av en effektivare uppfostran?