Korvas blir äldre och Molly ger henne mer och mer uppmärksamhet. Hon uppskattar henne mer öppet nu. På samma gång som det kan vara jobbigt att ha en svans som följer henne varje steg hon tar så kan hon inte vara immun mot den dyrkan hon är föremålet för. En sådan villkorslös kärlek och beundran lämnar ingen oberörd.

Hon tar upp henne i knät ibland, eller busar lite. Och ibland upprepar hon en uppmaning från Lisa eller mig, för att hjälpa till, därför att hon vet att hennes röst har en särskild kraft på Korvas.

Molly har en bra period nu, hon verkar glad och stabil och visar ibland små tecken som nästan skulle kunna tolkas som trivsel. Spontana beröringar och otvingade leenden förekommer, vilket när det händer slår till med enorm styrka, därför att avsändaren har varit tämligen sparsam med dylika känsloyttringar de senaste åren.

En ny samarbetsvilja har också börjat visa sig. Efter ett förhållandevis milt sms-bråk häromdagen, om tiden för hemkomst, kom ett försök till att skapa fred. Hon ville att vi skulle lägga det hela bakom oss, utan några sura miner. Jag kostade till och med på mig en smiley i mitt svar. Och det är inte ens första gången. Fattar ni? Min styvdotter får mig att vilja göra smileys!

Det är fan ingen småpotatis.