Vilken dag vi hade igår! Vi väckte Molly med sång och ljusbeklädd glasstårta. Det är så hon vill ha det. Glass till frukost ska det vara och ingenting annat – en tradition som började hos hennes pappa och som inte till något pris får brytas.

Jag har inga problem alls med den traditionen, men det skär som knivar i Lisas kropp det vet jag. Trots att det bara är en enda gång om året så plågas hon oerhört av att vara delaktig i att låta sin dotter starta en dag utan en näringsriktig frukost. Lisa tittar på glassen med skräckblandad avsky, som om någonting fruktansvärt skulle hända vilken sekund som helst – som vore det en självklar konsekvens av ett sådant bottenlöst dekadent leverne.

Det är ganska fint faktiskt, om än en smula hysteriskt.

Det var rätt mycket folk här hemma och Molly överöstes med presenter. Hon summerade lyckligt kvällen med att ALLT hade varit perfekt. Fina brev och meddelanden från vänner som bryr sig och inte en enda present som hon inte ville ha.

För Korvas var hela helgen som ett enda lyckligt töcken av sammankomster. Den ena favoritpersonen avlöste den andra, och när allt tycktes vara över så ringde Gustav (gammal inneboende) på dörren och glädjeyran kunde fortsätta ytterligare ett par timmar. En succé rakt igenom.

Och då missade Korvas ändå Sushimiddagen, som också är en tradition.

En mycket god (och ekonomiskt förödande) tradition.