Jag samlar på känslor kan man säga – lagrar dem. Jag tar in så mycket jag kan och orkar av en händelse eller känsla vid själva tillfället, men ofta hinner det knappt bli mer än vad som kan liknas vid en känsloanteckning. Tillräckligt mycket information för att jag ska kunna plocka fram känslan och bearbeta och reflektera över den senare. Ibland funkar det inte alls och ibland funkar det alldeles utmärkt.

Det slog mig, när jag läste en kommentar om att Korvas tycks vara väldigt förtjust i sin poliströja, att det framstår som om hon har haft den på sig tre dagar i rad. Det är ju en fullt logisk reflektion, eftersom poliströjan förekommer på bilder i tre olika dagars inlägg, i rad. Så hade det också varit om Korvas själv hade fått bestämma, för hon är mycket riktigt väldigt förtjust i den, men det får hon inte. Bestämma alltså. Efter tre dagar i samma tröja hade man inte längre kunnat ana att det rörde sig om en poliströja, eller ens en tröja av tyg. På den tredje dagen hade man kunnat svära på att vi klädde vårt barn i en tröja av gröt, snor och spagetti.

Nej, i själva verket har bilderna tagits en och samma dag och sedan fått representera tre olika tankar och händelser.

Hela processen är lite som att leva i nuet – sen.