Efter napp-incidenten häromdagen var Korvas trött när vi kom hem. Vi lade oss på soffan och tittade på Lucky Luke. Hon gillar den. Det är en av Mollys gamla filmer som vi just har hittat och den har gått varm den senaste veckan.

Efter bara någon minut kände jag hur hennes andetag blev tunga och jag passade på att lägga mig ännu närmare. Hon vände sig om och lade armen om halsen på mig och så sov vi en stund, båda två, till ljudet av världens snabbast skjutande cow boy som försökte få bukt med Billy the kid, som härjade i staden.

När jag vaknade sov Korvas ännu tyngre. Försiktigt rullade jag över på rygg, samtidigt som jag höll armarna om hennes kropp som i ett brottningsgrepp, så att hon hamnade sovande på min mage. Så låg jag där med hennes kropp tryckt mot min och kände hennes varma andedräkt mot halsen. Och jag tänkte på när hon var bebis och hur vi låg så där varje dag.

Jag tänkte på hur två år kan kännas som hundra.