Korvas är lite krasslig idag och är hemma från dagis. Hon hade en riktig skitnatt och vaknade säkert tio gånger. Första gången jag kom upp yrade hon: ”Jag, jag, jag, jag, jag är lite blyg.” Det var tveksamt om hon var helt vaken. Andra gången jag kom upp är jag säker på att hon pratade i sömnen. Hon hade tårar på kinderna och låg kvar i sovställning med slutna ögon och pratade om att hon ville äta och att hon inte ville sitta på en speciell plats. Av allt att döma hade hon mardrömmar om arrangemanget kring en måltid som inte riktigt gick hennes väg.

Det spelar liksom ingen roll vad drömmen handlar om, det är hur den upplevs och känns i kroppen som avgör om det är en mardröm eller inte.

Efter fem minuter i vagnen, när vi gick på promenad sa hon: ”Kojas lite trött, stäng dörrarna.” Så jag drog upp kapellet och hängde för en filt och inom loppet av några sekunder sov hon som en stock.