”Jag är lite ledsen på dig pappa” sa Korvas när vi gick nerför trapporna på dagis. ”Jag hittar inte dig”, fortsatte hon.

Jag hämtade henne lite senare igår än jag brukar. Inte mycket, bara tjugo minuter eller så, men under den tiden hann andra barns föräldrar komma. Föräldrar som, om vi har tagit god tid på oss, brukar vara på väg in när vi är på väg ut. Det hade fått Korvas att undra och bli lite ledsen på mig. Men hon blev ändå glad när jag kom och blev ännu gladare när jag sa att vi skulle gå hem och hänga saker i granen. Då började hon dra mig i handen och säga att vi måste gå.

Och så tog vi fram lådan med förra årets egentillverkade julgransdekorationer och skred till verket. Egentligen skulle vi ha tagit fram och dekorerat granen redan för ett par veckor sedan, efter att vi bakat pepparkakor, men under bakningen utbröt ett familjegräl som slutade med att Molly stampade upp på rummet i vredesmod. Sen var julgransstämningen borta.

Men igår var den tillbaka, stämningen, och pyntningen av granen kunde fullbordas. Med familjens minsta och klåfingrigaste dekoratör i spetsen.