Korvas sjöng gatan fram i sin vagn – sådär högt så att hon drog uppmärksamhet till sig. De flesta log när de gick förbi. Hon sjöng sockerbagaren, sankta lucia, I like the flowers, pepparkakeland, lilla katt, bäbä åt på restaurang och en till låt som jag aldrig har lyckats identifiera men som ofta återkommer.

Vi var på väg till en elektronikaffär på Kungsgatan för att se om vi med garantin kunde få Korvas lilla dvd-spelare fixad. Hon fick den av farmor och har använt den oerhört flitigt, varför det blev mycket sorgligt när den slutade fungera. Men jag hade föga förhoppningar om att vi skulle få den bytt eller reparerad. Den var bara ett halvår gammal, men de är alltid så listiga i sina klausuler i garantierna så det skulle säkert visa sig att det i själva verket var vårt fel att spelaren inte höll längre än så, tänkte jag.

Korvas stormtrivdes i den stora butiken och speciellt fascinerad var hon av alla tv-apparaterna. Ett helt rum fyllt till bredden med rörliga bilder. Jag tänkte på hur det brukade kännas i stora varuhus, när man var liten. Hur de var som hela sagovärldar, eller inomhusstäder, där gångarna var som gator. Och så kom jag att tänka på hur min kusin och jag brukade promenera från mormor i Solna till OBS-interiör i Hallonbergen. Jag minns inte hur gamla vi vår då, förhoppningsvis ganska små, men vi kunde tillbringa många timmar därinne och terrorisera kunderna. På vägen till möbelbutiken stannade vi till på Mcdonalds och tog sugrör och servetter. Sedan rev vi av små bitar av servetterna med munnen och tuggade på dem, så att de blev genomdränkta med saliv och så gömde vi oss under sängar och bakom skåp och sköt iväg de blöta små pappersbollarna med sugrören. Man siktade alltid mot ansiktet på folk, för där blev det störst effekt. Att bli träffad var lite som att bli spottad på. De små bollarna flög iväg med imponerande fart och snärtade till lite när de träffade på kinden eller pannan. Som en blöt liten örfil kan man säga. Men vi har slutat med det där nu. Att spotta på folk.

Korvas och jag fick en ny dvd-spelare, utan några diskussioner. Så det fanns mycket goda skäl till att sjunga alla sånger en gång till, på vägen hem.