Korvas vet att vi ofta har med oss någonting från grovsoprummet när vi har varit där. Kanske en bok, en lampskärm, en ram eller en stol. Att kasta saker där är bara en bisyssla. Skattjakten är det viktiga.

Nu har Korvas blivit så stor att hon inte nöjer sig med att bara ge förslag om vad som ska plockas hem därifrån, utan har börjat samla egna saker. Men hon är fortfarande så liten att hon är begränsad till de saker som ligger på golvet. Eftersom tanken är att allt ska ligga i stora plastcontainrar, är det mest små saker som har råkat hamna på golvet som ligger där. Skräp skulle många säga.

Det finns många som skulle hävda att allt i ett soprum är skräp. Att rummets namn liksom definierar föremålen. Men så är det ju inte. Det är upp till betraktaren och upphittaren att avgöra. Ett föremål upphör ju inte att vara ett föremål bara för att det ställs i ett annat rum, bara för att någon annan inte vill ha det längre.

Senast kom jag hem med en bok av Klas Östergren som jag inte har läst. Och Korvas hittade en gummisnodd, en snörstump och en liten miniatyrkotte av plast.