Ibland undrar jag om det är fler än jag som äter upp pappershörnen i kalendrar. De där perforerade små hörnen som man ska riva av så att man snabbare hittar rätt datum. Jag äter upp dem, utan att ens tänka på det. Jag har alltid gjort så. Det är ingenting jag skäms för, men jag brukar aldrig prata om det, därför att det nästan aldrig uppstår något tillfälle att göra det. Vad folk gör med sina kalendrar pratar de sällan om. Det är ett mysterium. Man får inte ta del av vad de skriver i dem och ännu mindre vad de gör av de små perforerade hörnen.

Men jag äter upp dem. För mig skulle det vara fullkomligt logiskt om kalendertillverkarna började göra pappershörn med smaker för att locka mig och mina eventuella likar till att välja just deras kalendrar. Men det är liksom ingen aktiv handling. Jag äter dem inte för att det är gott. Jag tänker aldrig: ”Mmm, nu skulle det smaka med ett litet perforerat hörn.” Och jag längtar aldrig till nästkommande vecka av den anledningen. När jag äter de små pappersbitarna är jag nästan alltid upptagen av andra tankar. Jag stoppar in dem rent rutinmässigt.

Jag började äta dem av praktiska skäl. Det är ju väldigt små pappersbitar det handlar om. Det är svårt att komma på något annat sammanhang då man hanterar papper av den ringa storleken. Att gå iväg och kasta en så minimal pappersbit i en papperskorg är inte värt besväret. Det vore vansinne att låta någonting så obetydligt fördröja den uppgift man har framför sig. Och då har vi alltså munnen där, som den perfekta behållaren, en portabel papperskorg, att stoppa den i.

Men jag tänker som sagt inte på det. Det är en rutinsak. De enda gångerna det slår mig, och det här råkar vara en sådan gång, är varje gång jag införskaffar en ny kalender. Ju senare jag införskaffar den desto mer uppenbart blir det. Vanligen brukar föregående års kalender fortsätta en bit in på nästa år. Så när man väl införskaffar nästa års kalender blir det en väldig massa hörn att äta upp på en gång, för att komma i fas.

Då blir det tydligt, att man faktiskt sitter och äter papper.