Det är ju verkligen inte säsong nu men hon vill gärna titta på den ofta – sin cykel. Den står i källaren där vi brukar parkera barnvagnen, och när hon upptäckte den på nytt för några veckor sedan blev hon förvånad. Hon tycktes ha glömt bort att hon hade en och blev lika glad som första gången, som om hon fick cykeln i present en gång till.

”Vill titta på cykel”, säger hon ibland så fort vi har kommit innanför porten. Tidigare brukade jag ställa korvas på bottenvåningen och själv rulla ner med vagnen i källaren, för att effektivisera lite, men nu brukar vi uppehålla oss där tillsammans en stund, innan vi börjar den mödosamma färden upp för alla trappor.

Turligt nog har cykeln en knuffa-på-stång som man kan fästa i bak på trehjulingens motsvarighet till pakethållare, vilket gör min uppgift ganska bekväm för ryggen, när jag skjutsar henne fram i källarens korridorer. Hon har blivit formidabel på att krocka, vilket kan härledas till att hon har mycket kvar att lära på styrningsfronten. Men hon gör snabba framsteg och fortsätter vi bara att öva inomhuskörning i den här takten kommer hon att behärska även det lagom till våren, då vi ska ta ut cykeln på gården.

Något som Korvas ivrigt stred för att vi skulle göra redan i december.