Jag såg Nicolai Dunger i folkvimlet när jag var ute med vänner i fredags natt. Det fick mig att tänka på små och tillsynes obetydliga händelser, som kommer att spela avgörande roll i människors liv. Mitt liv hade inte varit vad det är idag om det inte vore för Nicolai Dunger, trots att jag vet ohyggligt lite om både honom och hans musik. Faktum är att varken den här meningen, föregående eller nästkommande meningar hade blivit författade om det inte vore för Nicolai Dunger. Bloggen hade inte funnits om det inte vore för honom, därför att Korvas inte hade funnits, därför att vore det inte för honom hade jag aldrig träffat Lisa.

Naturligtvis finns det ett oändligt antal andra tillfälligheter, osannolika möten och avgörande händelser, varav de flesta omöjliga att spåra, som har lett fram till att det har blivit som det har blivit. Inte minst det faktum att ingenting som händer Korvas hade kunnat hända om det inte vore för all hennes släkt i rakt uppåtstigande led, eftersom hela hennes existens hänger på det. Men då är vi ju tillbaka till tidernas begynnelse och det blir lite för stort för att göra någonting av, i alla fall i bloggformat.

Fallet med Nicolai Dunger däremot är en avgörande händelse som jag kan spåra och följa hela vägen fram till idag. Händelsen fascinerar mig för att den är så obetydlig, men samtidigt helt avgörande för hur det har blivit.

För tio år sedan var jag och en vän på Kvarnen. Klockan var kvart i tre på natten och vi var precis på väg därifrån och hade bara ett par meter kvar till dörren när min vän fick syn på Nicolai Dunger. Min vän hade jobbat lite med honom vid något tillfälle och ställde sig vid hans bord och började prata, samtidigt som jag sjönk ner i en stol vid ett tomt bord i närheten, tog en cigg, väntade och slötittade runt i lokalen.

Ett par minuter senare växlade jag blickar med en flicka i andra änden av lokalen, som skulle bli min flickvän och sambo ett par år framåt. För att få lite mer yta, plats åt oss båda, bytte jag efter något år min lilla lägenhet i stan mot en trea i förorten. Och efter att det sedan barkade åt skogen bytte jag så småningom den lägenheten mot en i Hornstull.

En lägenhet som låg mittemot Lisas. Och resten är historia.