Är det inte ganska naivt att tro att skillnaden mellan flickors och pojkars preferenser, för hur de klär sig och för vad de leker med, inte påverkas i enormt hög grad av hur de uppmuntras och vad de presenteras med för valmöjligheter?

Är det exempelvis inte rimligt att anta att den främsta anledningen till att små pojkar ytterst sällan har rosa kläder är för att det inte finns några rosa kläder på pojkavdelningarna i klädesaffärerna? Och för att inga äldre pojkar på dagis har rosa kläder? Och för att pojkarnas föräldrar inte köper rosa kläder åt dem? Snarare än att det skulle röra sig om ett medfött, biologiskt, ogillande för rosa?

Jo, självklart är det rimligt. Och resonemanget kan ju appliceras på väldigt mycket. Jag vill påstå att om man verkligen tror, efter att ha begrundat saken, att barnen faktiskt väljer själva, fritt från yttre påverkan, så är man korkad. Då saknar man en slutledningsförmåga som är lika basal som den som krävs för att räkna ut att ett föremål blir varmt om man lägger det i kokande vatten.

Om man däremot har begåvats med den allra mest grundläggande slutledningsförmågan, så är det lätt att förstå att mycket av det som klassas som flickigt och pojkigt, kvinnligt och manligt är konstruerat. Alltså att det inte främst bygger på individernas egna fria val, utan är en produkt av att äldre generationer har bestämt, medvetet och omedvetet, vad det ska innebära att vara en flicka och en pojke. Vilket naturligtvis är oerhört begränsande för individerna.

Därför har man all rätt att bli förbannad över dessa idiotiska uppdelningar som syns överallt. Man har all rätt att bli förbannad när det visar sig att stora klädkedjor till och med har olika storlekar för lika stora barn, beroende på om de är flickor eller pojkar. En centimeter är inte längre ett fast mått, ett hjälpmedel att hitta ett passande plagg efter barnens kroppar, utan har gjorts om till flickcentimetrar och pojkcentimetrar, med ett tydligt budskap om att små flickor ska bära tajtare kläder än små pojkar.

Ingen människa kan väl påstå att det är barnen själva som har bestämt de här sakernas ordning – uppdelningarna? Nej, så ohyggligt uppenbart är det att det finns tydliga mallar i samhället, för hur vi ska bli.

Redan innan vi är födda.